Miltons Bitch

I morse slog årets första egentliga halka till mellan Enköping och Stockholm vilket resulterade i närmare 20 olyckor längs E-18 och angränsande vägar.

Själv passerade jag 3 av olyckorna.

Personbil i diket utanför Enköping

Den första olyckan hade inträffat strax utanför Enköping, i riktning mot Stockholm, på E-18. En personbil hade fått sladd eller något liknande och hamnat i diket.

Personbilsolycka efter Ekolskrog

Efter Ekolskrog hade två bilar krockat och fram till den olycksplatsen var det ganska långa köer, mestadels beroende på att folk gärna ville ligga kvar i vänsterfilen så långt fram som möjligt, för att sedan tränga sig in i högerfilen, som var den enda möjliga filen att passera platsen.

Seriekrock vid Kungsängen

Den tredje olyckan inträffade vid Kungsängen i riktning mot Enköping. 4 eller 5 bilar var inblandade i olyckan.

Misstänker att däcksfirmorna har fullt upp nu

Vinterdäckskrav på tunga fordon från 1 december 2011

Från och med 1 december 2011 kan det vara slut med leveranser till butikerna längs Hornsgatan i Stockholm.

Orsaken är dubbdäcksförbudet som gäller på bland annat Hornsgatan och att det från och med 1 december eventuellt kommer bli lag på dubbdäck, eller motsvarande, på tunga fordons drivdäck.

Jag är för en lag om att det ska finnas utrustning på tunga fordon som minskar risken för fastkörning, men jag tror inte krav på vinterdäck är rätt lösning. Dubbdäck på en lastbil innebär enormt slitage på vägarna och dubbarna lär ändå inte hålla speciellt länge.

Lagkrav på sandspridare vore en bättre lösning

Däremot vore det bra med en lag som tvingar åkarna att utrusta bilarna med sandlådor framför drivaxeln, eller liknande utrustning.

Sen återstår frågan om alla utländska åkare. Att tvinga svenska åkare att extrautrusta sina bilar medan utlänningarna slipper gör ju inte konkurrensen mer rättvis. Svenska åkare brottas redan med snedvriden konkurrens och risken är att denna blir ännu värre med ökade lagkrav – som endast gäller de svenska åkarna.

Transportstyrelsen, DN

Motormännens undersökning i Stockholm, Göteborg, Malmö och ytterligare några städer visade att ungefär var 10 bilist körde mot rött.

Jag förmodar att undersökningen gjordes under rusningstrafik och resultatet är inte direkt förvånande. Vid rusningstrafik när folk har bråttom till eller från jobbet, så sker de flesta dumheterna och att köra mot gult är förstås en av dessa.

En av anledningarna till varför folk kör mot rött (gult) är att de flesta vet att det inte blir grönt för de andra förrän efter ett par sekunder, så det är en kalkylerad risk att köra mot gult, men det krävs som sagt bara några sekunder för att kalkylen ska spricka.

Kör snålt och tanka var du vill

Tillhör du kategorin som åker runt och jagar billig soppa när du ska tanka? Är du så snål, så föreslår jag du istället sänker hastigheten när du kör på motorväg. Sänker du hastigheten från 120 till 100 när du kör på motorväg, så sparar du betydligt mer än om du tankar 50 öre billigare.

Kör du på landsväg, så ska du hålla dig till hastighetsbegränsningarna. Kör varken fortare eller långsammare. Att snålköra (under rådande hastighetsbegränsning) på landsväg innebär onödiga och osäkrare omkörningar.

Lyckas du hitta en mack med 50 öre billigare soppa per liter, så sparar du 30 riksdaler om du tankar 60 liter. Sänker du istället hastigheten från 120 till 100 och kör 70 mil, så kan du spara mellan 1-2 dl/mil,  vilket sparar dig 7-14 liter på 70 mil. Ta det gånger literpriset, så inser du att det lönar sig att köra snålt istället för att tanka snålt.

DN, DN2, E24, E24_1, E24_2, E24_3

Vart tog vägmarkeringarna vägen?

Volvo och Haldex har varit med och utvecklat ett autopilotsystem för bilar, kallat HAVEit, Highly Automated Vehicles for Intelligent Transport, som ska hjälpa föraren att köra bil.

Systemet ska klara av att köra själv upp till 130 km/t och kunna hålla reda på avstånd till framförvarande och även hålla reda på var bilen befinner sig mellan vägmarkeringarna. Det sistnämnda, att hålla reda på vägmarkeringarna, lär ju fallera kapitalt i vårt vinterland eftersom vägmarkeringarna dels har samma färg som snö och för att vägmarkeringarna täcks av snö och is, så det spelar egentligen ingen roll vilken färg de har.

Men om systemet kan hålla reda på avståndet till framförvarande och anpassa både hastighet och avstånd, så är det en enorm succé eftersom det kommer minska bilköerna radikalt!

Problemet är egentligen inte avståndet till framförvarande utan problemet ligger hos oss förare, som inte reagerar tillräckligt snabbt och exakt. Skulle vi kunna hålla ett jämnare avstånd till framförvarande, så skulle vi kunna ligga mycket närmare varandra, men eftersom vi har så dålig reaktionsförmåga eller dålig uppmärksamhet, så misslyckas vi kapitalt och bromsar för hårt och för sent, gasar för mycket och för länge och står sålunda still i tid och otid trots att bilarna framför rullar vidare.

Läs mer om projektet HAVEit.

Expressen

Lägre utsläpp ger lägre fordonsskatt

Läste som hastigast att fordonsskatten blivit ändrad sedan årsskiftet till ett mer rättvist system där bilar med höga utsläpp får högre skatt och bilar med lägre utsläpp får sänkt skatt.

Dieselbilarna har länge varit straffskattade, men nu blir det en förbättring på den fronten.

Dessvärre gäller fortfarande viktbaserad skatt på dieselbilar av äldre årsmodell än 2006, men skatten har sänkts med 4%.

Min lilla KIA Picanto 1.1 CRDI har sålunda fått sänkt skatt, från tidigare dryga 2.000 till drygt 1.400, så det är en sänkning med hela 600 riksdaler.

För personbilar som drivs med diesel gäller dessutom följande:

• Bilar tagna i bruk före den 1 januari 2008 får ett miljötillägg på 500 kronor.
• Bilar tagna i bruk från och med 1 januari 2008 får ett miljötillägg på 250 kronor.
• Bränslefaktorn sänks till 2,55 (idag 3,3 alternativt 3,15).

För bilar som beskattas efter vikt (äldre än 2006) innebär de nya reglerna:

• Bilar som drivs med bensin får höjd skatt med 3%.
• Bilar som drivs med diesel får sänkt skatt med 4%.

Dock har myntets framsida även en baksida och på baksidan står höjd energiskatt i två steg. Från 1 januari 2011 höjs energiskatten med 20 öre/liter och i andra steget, från 1 januari 2013, höjs energiskatten med ytterligare 20 öre/liter.

För egen del innebär detta att jag har fått sänkt fordonsskatt med drygt 600 kr/år, men eftersom jag kör c:a 4.000 mil per år och därmed köper c:a 2.000 liter diesel, så blir inte den totala besparingen mer än dryga 200 riksdaler. Från 1 januari 2013, när energiskatten höjs med ytterligare 20 öre/liter, försvinner besparingen helt och blir ett nollsummespel.

Jag är dock nöjd med att man gjort om beräkningen av fordonsskatten, så att det lönar sig mer att köra med en snålare bil. Sen är det förstås tråkigt att inte äldre bilar beräknas på samma sätt, men det beror kanske på att man vill få folk att köpa nyare bilar istället.

Läs mer om den nya fordonsskatten på Transportstyrelsen.

Bättre sent än aldrig...

I år infaller julafton på en fredag vilket innebär att det är en ganska kort julhelg och många kommer att åka iväg på torsdagen. Eftersom snön fortsätter falla över landet är många flyg, tåg och bussar inställda eller försenade vilket i sin tur innebär att många väljer att sätta sig i personbilen istället.

Tänkte jag skulle bidra med några råd som jag själv försöker följa.

Mitt första råd är att ta god tid på dig. Åk hellre ett par timmar för tidigt, så har du tid över till både extra raster och lägre hastighet. Tänk på att du inte förlorar så hemskt mycket tid på att hålla 80 istället för 100, men skillnaden är avsevärd vad gäller väggrepp. Det är dessutom bättre att komma sent än aldrig.

Oavsett vad du har för bil, säkerhetssystem och däck – kör som om du hade sommardäck och saknade alla säkerhetssystem.

Håll rejält avstånd till bilen framför dig. 3-sekundsregeln är ett minimum.

Ska du köra om på en landsväg med mötande trafik, se till att ha extra goda marginaler eftersom det helt plötsligt kan bli svårt att ta sig tillbaka i rätt körfält på grund av snö- eller blasksträngar. Var inte rädd för att avbryta en omkörning, men om du tvingas göra det, så kanske du ska tänka dig för lite extra inför nästa försök eftersom du uppenbarligen gjorde något fel vid förra försöket.

Lyckas du köra om, undvik att slänga dig in precis framför nosen på den du kört om.

Undvik snabba och kraftiga manövrer med ratt och pedaler

Gör inga plötsliga eller snabba manövrer med ratten eller pedalerna. Är det halt, så är det dessa plötsliga och kraftiga manövrer som förpassar dig till diket.

Sänk farten innan kurvan. Kommer du i för hög hastighet i kurvan, så innebär alla former av hastighetssänkning ökad risk för släpp.

Släpper det i fram- eller bakvagn, frikoppla och styr. Det finns många olika situationer och åtgärder, men att frikoppla är grundregeln och fungerar oftast bra.

Försök köra så du aldrig behöver använda bromspedalen. Behöver du inte bromsa, så håller du åtminstone tillräckligt långt avstånd till framförvarande.

Snötäckt väg har bättre fäste än isgata – oavsett vad du har för däck och oavsett vad du har för säkerhetssystem i din bil.

Om du tvingas stanna längs vägrenen, sätt upp varningstriangeln minst ett par hundra meter bakom din bil. En långtradare har väldigt lång bromssträcka om det är halt och är bland det sista du vill ha i röven – bokstavligt talat.

Ha gärna ett par filtar i bilen ifall du skulle bli stående längs vägen med död motor – det blir kallt på ett par minuter.

Håll inte på din rätt i trafiken

Håll inte på din rätt i trafiken – hjälp istället till att reda upp vad andra ställer till med – avsiktligt eller oavsiktligt. Det är många osäkra bilförare ute på vägarna och en olycka blir inte bättre bara för att det var den andres fel…

Det som främst utmärker en skicklig förare är förmågan att upptäcka och reda ut andras misstag.

Avslutningsvis vill jag upplysa dig om att regeln ”störst går först” gäller i allra högsta grad när det är halt ute och åsyftar givetvis lastbilar.

Kör försiktigt!

SvD, SvD1, SvD2, EX, EX1, AB, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, DN, DN1, DN2, GP

Inte ens det bästa ESP-systemet kan övervinna naturlagarna

Igår, fredag, kom den första snön för året och det rådde rejäl halka på vägen mellan Enköping och Bålsta vid halv sextiden på morgonen när jag var på väg till jobbet. Jag verkade inte vara den enda som inte fått på vinterdäcken med tanke på den långa kolonnen med bilar i högerfil som höll mellan 40-60 km/t.

Att gå ut i vänsterfil och brassa förbi bilarna var det inte läge för eftersom fler kunde få för sig att göra samma sak och kommer man då i 70-80, så går det inte att stanna om någon går ut framför i 40.

Idag bytte jag till vinterdäck både på min och frugans bil. Bägge har dubbdäck och blir det en liknande vinter som förra året, så är det vettigt med dubbdäck.

Jag har haft dubbdäck på nästan varenda bil jag haft, men de senaste åren har det knappt varit någon snö – med undantag för förra året-  och saltbilarna har åkt i skytteltrafik, så de senaste två åren har jag kört med dubbfria vinterdäck. Till den nya bilen, KIA Picanto 1.1 CRDI, så följde det med dubbdäck, så det är dessa som sitter på.

Dubbdäck är givetvis bättre när det råder rejäl halka, så vill man ha det säkraste, så är det dubbdäck som gäller. Har bilen ESP, så hävdar Trafikverket att det fungerar lika bra med dubbfria, men personligen vill jag inte förlita mig på system som ESP och ABS. Inte för att jag är emot sådana system, men jag tycker man invaggar sig i falsk säkerhet.

Systemen hjälper till i olika situationer, men inte ens det bästa systemet kan övervinna naturlagarna, så det gäller fortfarande att köra försiktigt och anpassa hastigheten efter rådande väder och trafik.

När det gäller ESP, så tror jag inte min lilla KIA Picanto har detta system, men min förra Citroën C5 2.2 HDi hade systemet och det slog in vid ett tillfälle i vintras i låg hastighet, så systemet behövde inte jobba mer än en sekund eller två, men det kändes väldigt skumt när bilen bromsade individuella hjul och rätade upp sig. Jag har ju varit med om att få sladd vid åtskilliga tillfällen, både oavsiktliga, men kanske främst avsiktliga just för att känna hur bilen beter sig, men jag har aldrig tidigare kört en bil med ESP, så det var en ny erfarenhet.

En av mina chefer på jobbet berättade om en incident för några år sen som han är övertygad om hade slutat i en rejält smäll om det inte hade varit för ESP-systemet. Han har kört både bil och lastbil i många år och är väl lika ovilliga som de flesta av oss chaufförer att medge att systemen kan vara bättre än oss på att rädda upp en plötsligt situation, men i det här fallet medgav han att systemet räddade honom.

Bromsar som låst sig på släpet

Det är väl ganska typiskt oss män (i synnerhet) att tro att vi bemästrar både bil och väglag, men alltför många bilar i diket vitnar om något helt annat. Jag tillhör definitivt kategorin män (jag är ju trots allt av mankön) som tror att jag har koll på läget, men jag försöker hela tiden påminna mig själv om hur förrädisk trafiken är. Det behöver ju inte ens vara jag personligen som gör något fel utan det kan vara en annan medtrafikant som plötsligt råkar ut för något som gör att jag själv hamnar i riskzonen. Dessutom kan det ju hända något med bilen som gör att saker och ting går åt helvete.

I går när jag satt i lastbilen på väg mellan Bålsta och Enköping kom det upp en personbil med släp som skulle köra om. Vid början av omkörningen rådde det våt, men snöfri, vägbana, men lagom när han kom upp jämsides med lastbilen, så var hans vägbana en blandning av snö och is. Med tanke på hur hans bil och släp började bete sig, så skulle jag inte bli förvånad om föraren fick byta underkläder…

Vad föraren hade innanför pannbenet kan man ju också fråga sig, men antagligen ungefär samma som i kalsongerna efteråt… Jag låg själv i 80 km/t vilket är högsta tillåtna hastighet när man har släp, vilket både jag och den andra dåren hade och med tanke på väglaget, så var det absolut högsta tänkbara hastighet. Men han hade förstås bråttom och bilen hade säkert både det ena och det andra säkerhetssystemet och föraren ansåg sig säkert vara bättre än samtliga system tillsammans, så det fanns ingen anledning för honom att ligga och fisa i 80.

När nissen tillslut lyckats ta sig förbi, så hade han fin vägbana i högerfilen, så han gasade vidare och försvann snart ur sikte. Jag blev dock inte särskilt förvånad när vi närmade oss Enköping och väglaget förvandlats till allt annat än halkfritt och jag plötsligt skymtade personbilen med släp, liggande i högerfil i sakta mak bland alla andra personbilar. Jag körde om hela kolonnen och passerade Enköping tidigare än honom utan att någon gång ha överskridit 80 km/t och utan några som helst incidenter.

Expressen, SvD, Trafikverket

I tisdags bytte jag halvljusen på min KIA Picanto, på bägge sidorna. Vänster halvljus hade slocknat och då är det i regel bara en tidsfråga innan den andra sidan slocknar, så det är lika bra att byta bägge på en gång.

Att byta hel/halvljus på KIA Picanto är inte så svårt som man först kan tro, men det krävs lite våld.

Lossa två skruvar

Det första du måste göra är att lossa två skruvar, markerade på bilden ovan.

Framljuset sitter fast med två snäppen

Därefter kommer det lite våldsammare momentet – bända loss själva lyktan.

Plastsnäppet

I nederkant sitter själva lamphuset fast mot karossen med hjälp av två ”snäppen”.

Det sitter sålunda inga fler skruvar någonstans runt själva lamphuset utan det är bara att dra/trycka ut huset från karossen. Hur man åstadkommer detta är dessvärre inte så lätt att förklara, men jag lyckades bända bort lamphuset genom att pilla in fingrarna nertill under huset och lirka det uppåt så att jag fick in fingrarna mer, tills jag fick grepp och kunde dra lamphuset utåt och tillslut släppte ena snäppet och sedan var det lättare att få bort den andra.

Det gäller förstås att ta det lugnt och försiktigt eftersom det handlar om plastdetaljer och man kommer lätt åt karossen med repor som följd. Men, det krävs en smula våld – eller rättare sagt, styrka – för att få loss det.

Du kan även testa att trycka ner handen bakom lamphuset och trycka på medan du försöker dra ut huset med andra handen.

Tänkt på att det är i nederkant som fästena sitter, så det hjälper inte mycket att bända ut huset på ovansidan.

Observera att du endast behöver ta loss lamphuset på vänster sida (förarsidan). Högersidan kommer du med största sannolikhet åt utan att ta bort lamphuset.

När du väl fått loss huset är det inga problem att byta själva lampan.

Gummiskyddet runt lampan ska tas bort

Sladden/kontakten är försedd med en gummihandske som ska skydda mot smuts och väta och du måste först ta bort kontakten innan du kan ta loss det större gummit som sitter runt lampfoten.

H4-lampan lätt åtkomlig

När kontakt och gummiskydd är borta är det lätt att komma åt själva lampan, en H4. Lampan sitter fastsäkrad med en metallbygel och lossas ungefär som en säkerhetsnål (tryck neråt/åt sidan).

När du handskas med den nya lampan, var försiktig så du inte kommer åt lampglaset med fingrarna då detta kan sänka lampans livslängd rejält.

Att få ihop det hela är betydligt enklare.

Sätt fast den nya lampan åt rätt håll och säkra med bygeln. Sätt tillbaka det stora gummit och se till att det sitter ordenligt. På med kontakten och försäkra dig om att även den sitter ordentligt.

Sedan är det i princip bara att trycka tillbaka lamphuset på sin plats, men det kan vara lite svårt att få snäppena att snäppa fast – men det går efter ett par försök. Kontrollera att lamphuset verkligen sitter ordentlig och att det inte är några stora glipor nertill eller vid sidorna för då har du antagligen missat snäppena.

När lamphuset ser ut att sitta rätt, skruvar du dit de två skruvarna och sedan är arbetet klart.

Om du ändå ska riva bort lamphuset och inte har bytt några lampor tidigare eller på väldigt länge, så kan det vara läge att byta samtliga på en gång, så slipper du det bekymret på ett tag.

Sen förordar jag att du byter på bägge sidorna. Av egen erfarenhet har jag lärt mig att lampornas livslängd inte skiljer sig mer än ett par veckor, så har ena sidan slocknat, så lär det inte dröja mer än en vecka eller två innan andra sidan slocknar.

Jag köpte Mekonomens egna H4:or för 35 riksdaler styck och det ska bli intressant att se hur länge de håller.

Kontrollera alla lampor innan besiktningen

Idag var det dags för besiktning av min lilla KIA Picanto 1.1 CRDI EX Sport -07 och jag kände mig ganska optimistisk inför besöket med tanke på att bilen är en -07:a och endast rullat 4.300 mil, så det borde inte finnas några fel, som jag inte åtgärdat.

För två veckor sedan bytte jag bromsbelägg bak och i helgen bytte jag positionsljus fram på bägge sidorna eftersom ena hade slocknat. I går morse slocknade vänster halvljus och det lyckades jag byta tidigt i morse, innan besiktningen.

Det borde således inte bli några problem att få igenom bilen med blankt papper, så döm av min förvåning när bilen underkändes redan vid första testet!

Underkänd på Bilprovningen

Det första besiktningsmannen gjorde var att koppla in sin trådlösa diagnosutrustning i bilen och när han försökte få fram eventuella felkoder på datorn, så fick han felmeddelande om att fordonet inte svarade, med ”Underkänt” som betyg Han gjorde ytterligare ett försök, med samma resultat.

Besiktningen fortsatte och några ytterligare fel eller brister kunde han inte finna.

Istället för ett blankt och fint papper fick jag ett papper med det otäcka orange klistermärket som tydligt deklarerar att bilen inte gått igenom utan anmärkning.

Besiktningsmannen trodde först att bilen gått igenom och det var först när han läste texten i rutan nere till höger som han upptäckte att bilen blivit underkänd och därefter satte han dit klistermärket.

Felet som underkände bilen lyder:

”Omborddiagnossystem, anslutning/uppkoppling kan inte ske”

Killen visste inte vad som orsakade detta fel, men han trodde att en uppgradering av bilens mjukvara eventuellt kunde vara lösningen. Det var åtminstone vad han sa, men det enda jag kunde höra var ljudet av ett VISA-kort som dras genom en kortläsare hos bilverkstaden…

Direkt efter besiktningen åkte jag till KIA-verkstaden i Enköping och visade upp besiktningsprotokollet, vilket inte gjorde mannen bakom disken ett dugg klok. Han konsulterade en av mekanikerna som är ”expert” på KIA, men han kunde inte heller komma på vad som kunde vara fel, förutom möjligtvis att en säkring kunde ha gått.

Tid bokades till början av november och jag åkte hemåt, lagom förbannad över att ha köpt en nästan ny bil som inte klarar första besiktningen. Det var just av den här anledningen som jag sålde min älskade Citroën C5 och köpte en KIA – för att slippa idiotiska fel, speciellt vad gäller elektroniken, något som varit lite av en Akilleshäl på Citroën.

Väl hemma körde jag in bilen i garaget och började kolla varenda säkring som kunde tänkas ha med bilens dator att göra, men jag hittade inte en enda brunnen säkring.

Code Reader CR-101 OBDII från Biltema

Besviken över att det inte var en säkring såg jag pengarna flyga iväg på dyr felsökning hos bilverkstaden och jag bestämde mig för att göra ytterligare ett desperat försök – jag åkte till Biltema i Västerås och köpte deras felkodsläsare, en CR-101 OBDII.

Jag hoppades ändå lite grann på att det skulle vara något fel hos Bilprovningen, även om jag insåg att chansen för det var minimal, men med en egen diagnosutrustning skulle jag åtminstone kunna fortsätta felsökandet och testa om jag fick kontakt med bilen. Utan egen utrustning skulle jag vara tvungen att lämna bilen till verkstaden.

Felkodsläsaren från Biltema kostar 799 riksdaler, ungefär lika mycket som en timmes felsökning på bilverkstaden, så skillnaden blir att min egna felsökning kostar 799:- oavsett hur många timmar jag lägger ner.

Det var inga problem att ansluta felkodsläsaren till bilen och inte hittade den några fel heller, vilket i och för sig inte förvånade mig det minsta – tvärtom. Däremot blev jag lite fundersam över varför Bilprovningen inte fick kontakt med bilen, eller tvärtom.

Efter att ha diskuterat detta fram och tillbaka med Lillen hela vägen från Västerås, bestämde jag mig för att åka tillbaka till Bilprovningen, men eftersom det var ett par timmar kvar till obokad efterkontroll, så åkte jag hem och Googlade på felet. Jag var uppenbarligen inte den enda som fått detta fel och snart var jag inne på Bilprovningen sida där jag kunde läsa följande.

Anmärkningen ”Omborddiagnossystem, anslutning/uppkoppling kan inte ske”
Anmärkningen ”Omborddiagnossystem, anslutning/uppkoppling kan inte ske” innebär att vår utrustning inte får ett standardiserat svar från fordonet vilket resulterar i ovanstående anmärkning. Fordonet ska då enligt föreskriften underkännas.

Eftersom vi i nuläget inte har en möjlighet att i dessa fall kontrollera eventuella utsläpp från fordonet gör vi från och med den 16 december en alternativ miljökontroll. Har ditt fordon endast blivit underkänt på grund av ”Omborddiagnossystem, anslutning/uppkoppling kan inte ske” kan du kontakta stationen och få en alternativ miljökontroll genomförd gratis.

Efter att ha läst detta kände jag mig åter optimistisk och jag skrev ut Bilprovningen sida och tog med till efterkontrollen.

När jag kom in på Bilprovningen förklarade jag genast problemet och visade pappret för besiktningsmannen (inte samma som i morse). Han undrade om vi skulle testa diagnosutrustningen en gång till och det hade jag inget emot. Vi blev rätt förvånade bägge två när datorn genast godkände bilen, men ingen av oss kunde begripa varför.

Blankt papper från Bilprovningen

Jag fick även klart för mig att besiktningsmannen måste välja på datorn vilken trådlös handenhet som ska läsas av och både jag och besiktningsmannen misstänkte att det hela rörde sig om ett fel orsakat av den mänskliga faktorn – morgonens besiktningsman hade med största sannolikhet markerat fel enhet och eftersom den valda enheten inte suttit i någon bil, så hade datorn inte kunna kommunicera med någon bil och därav felet och underkännandet.

Med rätt enhet vald på datorn var det inga problem att kommunicera med min bil och testet gick igenom lika felfritt som övriga kontroller på bilen.

Fick sålunda ett blankt och fint papper och behövde inte betala en krona för kontrollen. Känns väldigt skönt att bilen gick igenom och jag kan nu avboka bilverkstaden för den här gången.